Ett framgångsrikt brödraskap inom Axfoodfamiljen

Magnus Horn, 53, är storebror till den tre år yngre Björn Johansson. De kommer från Hjortkvarn, en liten ort utanför Örebro där de växte upp tillsammans. Och det var ingen slump att båda hamnade inom dagligvaruhandeln.

– Jag och Björn hade en morbror och moster som hade en butik i Hökarängen utanför Stockholm på den tiden. Det var stort att som liten få komma dit, minns Magnus.

Redan som 13-åring jobbade han extra i lanthandeln hemma i byn. Efter gymnasiet och lumpen kom första riktiga jobbet på Lucullus, en lågprisbutik på Stortorget i Örebro. Sedan fortsatte handelsresan vidare runt om i Sverige. Efter en sväng till Säffle hamnade Magnus 1989 i Stockholm och Täby där han fick ansvaret för en butik som då precis hade gjorts om från Vivo till Spar Inn.

– Vi gick från 20 till 90 miljoner i omsättning på ett år, säger Magnus stolt.

Butiken behövde folk och han ringde lillebror Björn, som då jobbade på den lokala spikfabriken hemma i Örebro.

– Det var första gången jag kom i kontakt med handeln. Det blev nästan som en drog, förklarar Björn och skrattar.

Handeln trogen

Under de 30 år som gått sedan dess har båda bröderna varit handelsbranschen, senare mer specifikt Axfoodfamiljen, trogna. Oftast i olika roller, ibland sida vid sida. Deras vägar korsades ännu en gång när Björn efterträdde Magnus som butikschef för Willys i Veddesta, Järfälla, 2001. Butiken hade öppnat 1993 som Spar Inn och profilerades först om till Eurospar och sedan till Willys med Magnus som butikschef.

– Det var då en av de största butikerna i Sverige. När jag klev av omsatte vi 450 miljoner och hade 160 anställda. Det var häftigt. Det var nästan mer fabrik än butik, och mitt kanske starkaste och roligaste minne av allt det jag gjort genom åren, säger Björn.

Täby, Fisksätra, Veddesta, Skara, Slagsta och Rissne. Sex butiker under flera olika varumärken hann det bli för Björn innan han efter ett halvår som butikschef i Rissne på sin fritid plötsligt råkade ut för en skidolycka och skadade höger knä och lårben. Så illa att han kände att han inte längre klarade av de tunga lyft som jobbet i butik innebar. Han hoppade av och tog i stället klivet över till kontorssidan, där han blivit kvar. Först som säljledare på Hemköp i fem år, sedan en sväng som kategorichef för non food innan han 2011 blev teamchef för konfektyr, snacks och dryck på det som nu är Dagab, Axfoods inköps- och logistikbolag. Där jobbar han än i dag, fast nu med titeln kategoriområdeschef.

Magnus å sin sida har hunnit med sju butiker. Han har också hoppat in i rollen som regionchef och kan även lägga till fler titlar på sitt cv under tio då år han var borta från Axfood och först arbetade som vd på ett bemanningsföretag och sedan som varuhuschef på Bauhaus. Fast nu är han sedan ett antal år tillbaka inom Axfood och jobbar i dag som butikschef på Hemköp Trollbäcken, sydost om Stockholm.

Kompletterar varandra

Handen på hjärtat, hur mycket jobbprat blir det när ni träffas?

– Vi pratar alltid jobb, även när vi träffas privat, vilket kanske inte alltid har uppskattats av våra fruar, säger Björn och tillägger:

– Magnus är nog värst. Jag vet mycket om leverantörssidan och förhandlingar och han vill förstås spana in läget.

Så det är inte storebror som bestämmer och ger goda råd?
– Nej stopp där!

Magnus har visserligen varit Björns chef, men han påpekar att det finns mycket respekt och ödmjukhet i deras sätt att umgås:

– Vi kompletterar varandra bra som personer, har olika vinklar och ingångar på jobbet när vi pratar. Fast ibland kan det förstås bli en del vilda diskussioner.

Lockas inte av konkurrenterna

Båda har varit Axfoodfamiljen trogna under lång tid och några locktoner från konkurrenter har de aldrig brytt sig om att ens lyssna efter.

– Nej, varför skulle jag det? Jag har fått vara med om en fantastisk resa där vi gått från 19 till över 200 Willysbutiker, liksom Hemköps konsolidering från att ha varit Spar och Vivo. Och trots alla sammanslagningar som gjorts från det lilla till det stora så finns ändå grunden, känslan, tryggheten och många kompisar fortfarande kvar, säger Björn.

Att det bakom alltsammans finns en stark ägare och en familjetradition är något som båda lyfter fram som något positivt, något som fått dem att stanna.

– Vi är i dag ett stort företag, men drivs som ett litet. Det är relativt korta beslutsvägar och vi är inte rädda för snabba förändringar. Vi är resultatinriktade, med bra, humana värderingar där många medarbetare har en chans att växa och nå chefspositioner tidigt. Det gillar jag, säger Magnus.