Jag är en av oss. En av tusentals i vårt land som kämpar med och mot mental ohälsa. En del av den anonyma statistiken som säger att cirka en miljon svenskar äter antidepressiv medicin. En av oss som varit sjukskriven på grund av stress och som ofta vaknar med isande ångest.
Jag är en av oss. En av tusentals i vårt land som kämpar med och mot mental ohälsa. En del av den anonyma statistiken som säger att cirka en miljon svenskar äter antidepressiv medicin. En av oss som varit sjukskriven på grund av stress och som ofta vaknar med isande ångest.
Jag är också en av de där. Som följt sina drömmar och sitt hjärtas röst. Presterat och uppnått alldeles sagolika saker i tillvaron. Fått stå på Annexets scen på Axfoods leverantörsträff inför 700 människor och kvalat in till världens mest prestigefulla konditionstävling, Ironman-VM på Hawaii. Någonstans i mitten av dessa ytterligheter finns min vardag.
Jag är elitmotionär och sökare. En individ som verkar leva sitt liv springandes genom tillvaron. Jag har genomfört några av världens mest prestigefulla konditionstävlingar, mediterat hundratals timmar, lärt känna mitt psyke på ett oerhört djupt plan. Jag har sett mina största rädslor rakt i vitögat och funnit mina styrkor. Jag har gjort detta för att jag verkligen vill det. För att jag mår bra av det. Och jag har gjort det som ett skydd. Skapat ett pansar mot min ångest.
För jag har OCD. Obsessive Compulsive Disorder. Eller tvångstankar och tvångshandlingar som det kallas på svenska. Enligt WHO är det en av världens mest livspåverkande sjukdomar. En sjukdom kantad av många tabu. Att berätta att jag fastnar i ältande och fullständigt nedbrytande tankespiraler är inte lätt. Vad ska folk tycka? Men jag har valt att göra det. Och ja, även på jobbet.
OCD har på många sätt blivit en del av populärkulturen. Att behöva organisera sina strumpor i lådan på ett visst sätt eller räkna till ett visst nummer innan en tröskel passeras är vad många förknippar med OCD. Det kan det vara. Ofta är det så det porträtteras på film. Men det är inte den OCD:n jag har. För jag bombarderas konstant av inre dialog och bilder av sjukdomar, olyckor och katastrofer. Fullständigt vedervärdiga historier med ett gemensamt tema. Det är mitt fel. Min skuld. Det är bara tankar. Det är inte verkligheten. Men lidandet är som om det vore verkligt. Varje dag i veckan. Året runt.
Jag föreläser om personlig utveckling, självledarskap och mental hälsa. Har blivit anlitad av några av landets största företag och organisationer. Nyper mig i armen varje gång det sker. En ynnest jag har svårt att beskriva. Kombinerar allt detta med heltidsjobb i Axfoodkoncernen sedan över 15 år tillbaka. Jag har varit en del av företaget sedan jag var 27 år, innan barnen kom och det första huset köptes. Jag har gjort affärer, förhandlat med leverantörer, jobbat med hållbarhetsfrågorna och mött hundratals kollegor i min roll som samtalsledare och moderator. Företaget har varit en del av mig på hela min resa från ung vuxen till en man som sneglar mot medelåldern.
Att jag får möjligheten att publicera mina kondenserade tankar på detta sätt i en offentlig kanal är för mig ett tecken på en sak. Psykologisk trygghet. För mig som medarbetare och människa. För företaget som litar på mig och ger mig stöd, uppmuntran och förtroende.
Jag har hittat nycklar att hantera min sjukdom, som jag haft sedan barnsben. Tillsammans med utbildade specialister inom vården och modern psykologi. Kombinerat med tusentals timmar av eget sökande; extrem konditionsträning, andningsövningar, självhjälpsböcker, kurser och filosofi. Det har gått strålande bra att utöva mitt yrkesliv genom hela denna period. Både praktiskt och resultatmässigt. Jag har gråtit på jobbet. Sökt och fått stöd av både kollegor och chefer. Visat min sårbarhet. Mött mina rädslor. Funnit och skapat min tillvaro i det privata näringslivet. Samtidigt har jag kunnat prestera. Bidra med värde.
Min förhoppning är att denna text kan ge ett ärligt och öppet perspektiv på den stora frågan mental hälsa. Jag har inte svaren, vet att frågan är stor. Vad jag vet är att jag är en av oss. Och en av dem. Hoppas du funnit det värt att läsa. Önskar dig allt gott.
Blogginlägget är en del av Axfoods hälsomånad. Ta del av mer innehåll från månaden här.
