Gårdagens Almedalen innebar för min del ett intensivt program med fem seminarier och mingel samt inte minst alla spontana möten. Almedalen är en festival för de som gillar politiska samtal.
Gårdagens Almedalen innebar för min del ett intensivt program med fem seminarier och mingel samt inte minst alla spontana möten. Almedalen är en festival för de som gillar politiska samtal.
Jag har märkt att det finns människor som tror att politik är samma sak som partipolitik. Men så är det inte ens i Almedalen trots att tillställningen är uppbyggt med partiernas tal som en bas. Inte ens ett supervalår dominerar de partipolitiska diskussionerna. Under veckan finns det över 3000 evenemang som ordnas av olika slags organisationer.
Jag var förstås med på Hagainitiativets arrangemang. I år var temat "Näringslivet vill se mer action i klimatfrågan". På scenen fanns många av Hagainitiativets VD:ar, experter samt representanter för några av riksdagspartierna. Experterna och VD:arna ville ha mer beslut på klimatområdet av riksdagspolitikerna. Givetvis ville VD:arna vara en motkraft till de delar av näringslivet som lobbar mot klimatpolitiska beslut.
Johan Rockström inledde med en pedagogisk beskrivning av läget i klimatförändringen. Anders Wijkman betonade att det behövs fler mål inom klimatområdet bl a för övergången till förnyelsebara energikällor. Han fick stöd av Johan Kuylenstierna som påminde om att de fossila bränslena subventioneras så mycket mer än de förnyelsebara.
Det blev en intressant politisk diskussion om behovet av ett klimatpolitisk ramverk som finns i en del länder och som i Sverige kan jämföras med den svenska budgetlagen. I den frågan var inte riksdagspolitikerna eniga och debatten om någon typ av klimatlag kommer säkert att fortsätta.
