Den senaste veckan har det varit en rejäl debatt om förhållandena inom svensk grisnäring sedan Djurrättsalliansen presenterade bildmaterial från en mängd grisgårdar som man samlat på sig under längre tid.
Den senaste veckan har det varit en rejäl debatt om förhållandena inom svensk grisnäring sedan Djurrättsalliansen presenterade bildmaterial från en mängd grisgårdar som man samlat på sig under längre tid.
Den mediala uppmärksamheten blev nog särskilt stor eftersom Sverige har stränga djurskyddsföreskrifter jämfört med övriga EU-länder.
Den vanligaste anmärkningen man hade var att det var för lite strö. Grunden i djurskyddslagen är att djuren ska ha möjlighet till naturligt beteende. För grisar är möjligheten till sysselsättning väldigt viktig och därför behöver det vara tillräckligt med strö i boxarna.
Grisbranschen skakades av granskningen och stoppade leveranser från gårdarna tills kontroll skett av om de följde föreskrifterna. Man bestämde sig också för att införa en särskilt djurskyddsdeklaration med veterinärbesök var femte vecka. Jag tycker att det är bra att branschen har tagit tag i frågan och nu inför egna kontroller. Den statliga djurskyddskontrollen räcker inte ens till besök på alla gårdar vart tredje år.
Jag hoppas verkligen att en del av kontrollerna blir oanmälda. Om man besöker varje gård 10 gånger per år borde några av dem kunna vara utan förvarning. Det är först då man verkligen kan få koll på föreskriften om strö i boxarna verkligen följs i den dagliga driften. Annars finns det risk att man lägger ut rejält med strö bara de gånger som man vet att det blir kontroll.
