Det svenska lantbruket ger inte bara livsmedel av hög kvalitet och hållbarhetsprestanda utan har också potential att leverera många av de lösningar som behövs för en grön omställning.

Samtidigt har jordbruket en mängd utmaningar som förlust av biologisk mångfald, läckage av växtnäring, stora utsläpp av växthusgaser och anpassning till ett nytt klimat. Ny teknik behövs för att få till ett mer hållbart jordbruk och investeringar i ny teknik ökar snabbt för att möta dessa. Men i vår iver och teknikoptimism får vi inte glömma bort de befintliga lösningar som redan nu kan göra stor skillnad och snabbt bidra till att minska påverkan på miljön och klimatet.

Enligt forskaren Kevin Andersson, en av skribenterna i Greta Thunbergs ”Klimatboken”, skjuter vi gärna upp sådant som är utmanande och svårt. I stället för att agera på det vi har möjlighet till idag, lockas vi av löften utan garantier om framtida mer hållbara tekniker. Satsningar på innovation och ny teknik är givetvis viktiga, men vi får inte tappa fokus på befintliga lösningar som kan göra skillnad här och nu. Satsningar på ekologiskt jordbruk, restaurering av naturbetesmarker, återvätning av torvmarker och större inslag av levande natur i odlingslandskapet för att främja biologisk mångfald kan ha betydande effekt redan idag. För att lyckas krävs mer resurser. Med befintlig kunskap och teknik skulle den negativa trenden för biologisk mångfald och klimatpåverkande utsläpp från jordbruket kraftigt kunna minska. Ska den globala uppvärmningen begränsas till 1,5 grader måste utsläppen minska med 43 procent fram till 2030. Då måste vi agera kraftfullt redan nu.

För att vara effektiva och nå bästa möjliga resultat bör satsningar på ny teknik och innovationer göras på det som, enligt forskningen, har stor potential till minskad miljöpåverkan. Det finns många innovativa projekt som är bra exempel på när befintlig kunskap gifter sig med ny teknik. Ett exempel är utvinning av protein från vall odlad på den svenska slätten. Målet är en ökad odling av fleråriga grödor i ensidiga slättlandskap och att få mer närodlat proteinfoder som kan ersätta regnskogsskövlande soja från Sydamerika. Forskning om virtuella stängsel där ny teknik kan göra betandet av naturbetesmarker betydligt mer kostnadseffektivt, är ett annat exempel.

Vi behöver satsa på de hållbarhetsutmaningar som är mest akuta att ta sig an i en lokal kontext och där störst skillnad kan åstadkommas. Vilka de största utmaningarna är skiljer sig beroende på var vi befinner oss, då både klimat och andra förutsättningar kan se olika ut. Just nu växer intresset för så kallat regenerativt jordbruk och många livsmedelsföretag lägger stora resurser på att implementera metoderna i sina leverantörsled.

Regenerativt jordbruk har sitt ursprung i USA och fokuserar framför allt på ökad markbördighet och kolinlagring i mark, vilket är logiskt då USA har stora problem med utarmade jordar. I Sverige är det inte ett lika stort problem och potentialen för kolinlagring i mark är inte lika stor. Vi skulle få större effekt om resurser i stället lades på det som har större potential att göra mer nytta ur hållbarhetssynpunkt. Sådana satsningar är ökat nyttjande av naturbetesmarker, fler småbiotoper i landskapet, mer effektiv och cirkulär användning av växtnäring och minskat svinn i hela livsmedelskedjan.

Vi behöver behålla ett kritiskt förhållningssätt, oavsett om det är något vi kan göra redan idag eller som kan göra skillnad på sikt. Det är viktigt att väga in om åtgärderna gör reell hållbarhetsnytta och att alla aspekter av hållbarhet, som klimat- och miljöpåverkan, sociala förhållanden, djurvälfärd och antibiotikaanvändning, tagits med i avvägningen. De bästa resultaten nås om vi arbetar tillsammans i alla delar av livsmedelskedjan mot långsiktiga mål, satsar på och vidareutvecklar lösningar som bevisat ger gott resultat – och agerar här och nu.

Helena Allard, hållbarhetsinnovatör Axfood

Publicerad i årets upplaga av Mat 2030.